Reseberättelse från släktresan till Höga Tatra den 1-7.10.2006
Resenärer:
Anders och Anita Juhlin-Dannfelt Pehr och Ulla Juhlin-Dannfelt
Karin och Johan Brisman Christina och Anders Askman
Signhild Haake Jan Bergendal
Märtha Lindman Beatrice Juhlin-Dannfelt
Plats: Tatranska Lomnica, Höga Tatra bergen, Slovakien
Väder: På det hela taget fint och varmt. En regndag.
Lördag 30.9
Vi strålade samman på Krakows flygplats en varm eftermiddag i september. Åtta av oss kom med samma plan från Stockholm, medan de fyra övriga hade tagit sig lite extra tid för att uppleva Krakow. Vi fick precis plats med väskor och allt i den lilla slovakiska hyrbussen som tog oss de 15 sista milen till Tatranska Lomnica och Villa Beatrice. Det hann bli mörkt innan vi var framme. När vi installerat oss, samlades vi i restaurangen för att avsluta dagen med en gemensam middag. Menyn bestod av soppa, tatra-forell samt glass.
Söndag 1.10
Under dagens utflykt tog oss bussen först till en liten by Lendak, där goralfolkets starka traditioner lever kvar hos både ung och gammal. Vi fick uppleva hur man gick man ur huse till söndagsmässan. Många var klädda i vackert broderade folkdräkter. Bussen tog oss vidare genom ett vackert, kuperat landskap ned till floden Dunajec, som bildar gräns med Polen. Här installerade vi oss på en enkel flotte. Två flottare i broderade västar manövrerade flotten skickligt nedför floden. Färden skulle ta 2 timmar. Floden slingrade snart in i Pieninys nationalpark, ett område med höga kalkstensklippor, som stack upp ur den höstfärgade lövskogen och som här och där stupade brant ned i vattnet. Vid flottfärdens slut var det lagom dags för lunch och därefter delade vi upp oss i två grupper. Den ena åkte med bussen runt nationalparken och den andra gruppen hyrde cyklar och trampade de 12 kilometerna tillbaka på en vacker stenlagd cykel/gångväg längs floden. Denna väg var byggd under Maria Theresia och hade använts som handelsled. Vid klostret Cerveny Klastor återfann vi varandra och bussen, som tog oss hem.
Måndag 2.10
Denna dag var det tänkt att vi skulle upp till toppen, Lomnicky Stit, med den högsta linbanan, men vi kom inte längre än till Skalnate Pleso på 1750m höjd. Sista segmentet upp till toppen var stängt för underhåll. Vår vandring skulle gå längs Magistralan, Tatrabergens huvudled för vandrare. En kort bit in på leden stannade vi för sopplunch. Serveringen var en enmansshow i ultrarapid o soppan såg inte så aptitlig ut, men den slank ned. Omsider kom vi ut och kunde ge oss iväg på leden längs bergssidan med hänförande utsikt över slätten nedanför. Vi svängde in i ”Lilla kalla dalen” till en fjällstuga där det serverades kaffe. På vägen ned mot Hrebienok och funikulärtåget passerade vi ett mäktigt vattenfall. Vi tog oss hem med allmänna färdmedel.
Tisdag 3.10
Eftersom det vackra vädret höll i sig beslöt vi oss att göra ännu en bergsvandring. Nu bar det av till den högst belägna byn i Tatra och tillika den västligaste i Höga Tatra, Strbske Pleso på 1.200m höjd. Här hölls VM i backhoppning på 80-talet. Vi tog en stollift upp mot toppen Solisko. Färden bjöd på vackra vyer mot toppar och dalgångar. Från toppstationen gjorde vi avstickare åt olika håll, för att beundra det höstvackra bergslandskapet, innan vi började vandringen ner längs slalombackens böljande sluttning. Vårt mål var sjön Strbske Pleso som glimmade vackert nedanför oss. Sista biten innan sjön bjöd på en hel del strapatser, eftersom vi lyckades tappa bort stigen och fick ta oss ned den sista branta biten helt ostigat över stock och sten. Efter denna prestation var vi väl förtjänta av en god lunch som intogs på en nybyggd restaurang vid sjön, där vi satt ute i solen och åt. Vi var hemma i god tid och hann bada bastu före middagen.
Onsdag 4.10
Onsdagen bjöd på lite småmulet väder, som dock kom att klarna upp. Idealiskt för en bussutflykt med fokus på kultur och historia. Vår första anhalt var den medeltida Spissborgen, där vi försågs med en engelsktalande flicka, som guidade oss runt bland ruiner, murar och torn. Från högsta toppen hade vi en örnblick över det omliggande landskapet. Borgen är upptagen på Unescos världsarvslista. Strax nedanför fästningsklippan låg Spisska Kapitula, ett biskopssäte med prästseminarium och en gotisk kyrka med flera magnifika altare och målningar. Efter en stunds kringirrande lyckades vi få tag i en flicka, som hade nyckel till kyrkan och som visade oss runt i den på bräcklig engelska. Nästa stopp var i den gamla staden Levoca, där vi fann en mycket trevlig lunchrestaurang. Även här besökte vi kyrkan och fick se det berömda gotiska träaltaret, som med sina 18,6 meters höjd anses vara världens högsta gotiska altare. Stadens torg var kantat av vackra renässanshus. På vägen hem hann vi med ett sista stopp i staden Kezmarok, med vacker stadskärna och en hel del butiker.
Torsdag 5.10
Veckans enda regniga dag tillbringade vi i en ännu våtare miljö – på termalbadet Aqua City i Poprad, där vi njöt av olika typer av bastu, växlade mellan +80 och -15 grader, vilade i solarier, bubblade i jacuzzis, åkte vattenrutchkanor och masserde musklerna i de stora termalbassängerna. Fyra och en halv timme tycktes kanske länge när vi gick in genom spärrarna, men tiden gick fort bland alla aktiviteterna. När vi kom ut hade det slutat att regna och vi ägnade en liten stund åt Poprad. Vi kom hem med en härlig känsla av välmående och avslappning.
Fredag 6.10
Åter en solig dag och dags för en tur till paradiset – Slovensky Rai, Slovakiska Paradiset. Vår vandring gick genom höstfager lövskog, där morgondimmorna skingrades i takt med att solen steg på himlen. Stigen gick längs kanten av en kalkstensravin. På flera ställen fanns utsiktsklippor över hisnande stup. Den mest kända Tomasovy vyhlad, Thomasutsikten, låg 500 m över floden i botten på ravinen. Några av oss valde att vända samma väg tillbaks, medan resten tog sig nedför en bitvis brant stig till dalbotten. Där gick vi lite fel och missade en bro, så vi fick hjälpas åt att komma över ett mindre tillflöde till floden Hornad. Vi kom upp på en väg som ledde oss tillbaka längs floden till Cingov, där bussen med de andra väntade. Här övertalade vi personalen på en restaurang att servera oss lunch ute i solen. På hemvägen gjorde vi en kaffepaus i den lilla fina staden Spisska Nova Ves, som kunde ståta med landets högsta kyrktorn, 80 m .
Lördag 7.10
Strålande vackert väder och dags för uppbrott och hemresa. Vi kunde njuta av härliga vyer mot bergen och fick se en del polskt lantliv under bussfärden till Krakows flygplats. I Polen stannade vi och inhandlade handgjorda tofflor och lite lokala souvenirer. Efter ett par timmars bussande checkade vi in på flygplatsen. En vecka går väldigt fort, inte minst när man är i trevligt sällskap.